Broderi
Broderiet är en del av Madeiras historia och kultur och det infördes från början av den engelska familjen Phelps som flyttade till Madeira 1784. Den var Elizabeth, den äldsta dottern till Joseph Phelps, som satte igång en liten skola hemma hos sig och som lärde barn och kvinnor att brodera med egen design. De här broderierna såldes till en början på privat väg till vänner, men senare till turister. Efter en utställning som hölls i Funchal blev det mycket uppskattat och efterfrågat på Madeira. Senare fick broderierna utmärkelser på utställningen International World Trade Exhibition i London.
Runt 1860-talet var broderiet en etablerad industri. Man beräknade att omkring 70 000 kvinnor arbetade som brodöser (bordadeiras) på den tiden på Madeira.
De tyger som används i broderiet är lin, silke, organdi och bomull och av det tillverkas dukar, klänningar, skjortor, lakan och sirliga näsdukar.
Madeiras broderiverkstäder finns runt omkring i Funchal, men det mesta av broderiet utförs på traditionellt sätt, hemma hos mängder av skickliga kvinnor.
Verkstäderna förser brodöserna för det mesta med materialet och sedan lämnas de färdiga broderierna i tillbaka, där arbetena avslutas, saluförs och exporteras till hela världen.
Broderierna är av både traditionella och moderna mönster, som trycks lätt på tyget som grund för den som broderar. Det tryckta tyget distribueras tillsammans med färgrika garner till brodöserna runt om på Madeira och på Porto Santo. När broderiet är klart skickas det tillbaka till verkstaden, där man kontrollerar arbetet, skär till det, tvättar, pressar och gör en sista kontroll, före det får stämpeln som visar på kvalitet och perfektion. Först efter det kan arbetet säljas och exporteras. Madeiras broderier har fått många utmärkelser och vunnit priser, den senaste i raden var 2007 under evenemanget New York Home Textile.
I dag är Madeiras fina och sirliga broderier en populär souvenir att ta hem för många turister, eftersom de är så vackra och utsökt gjorda – en skatt att ha i generationer.
